Koreansk populärmusik – en kort historia

korea2Hallyu, mer känd som den koreanska vågen, är en massiv export till främst Koreas grannländer av koreansk kultur och musik. Vågen har dock nu nått ända till nordligaste Europa och sydligaste Amerika. Särskilt omtyckt har den koreanska popen, K-pop, blivit. K-popen är bara en liten del av den koreanska vågen, men utan tvekan en av de största orsakerna som lett till dess succé. Mellan 80- och början av 00-talet började tre skivbolag i Sydkorea drivas för att få igång landets musikbransch – S.M. Entertainment, YG Entertainment och JYP Entertainment. De är ansvariga för att värva, finansiera, träna upp och få ut nya artister samtidigt som de ska hantera deras aktiviteter och mediala publicitet. Skivbolagen går ofta under smeknamnet den ”Stora trean” i folkmun.

Hallyu inom k-popen

Det var några av skivbolagens artister som fick igång Hallyu, den koreanska vågen, inom k-popen genom att först slå igenom i grannlandet Japan. Det finns samtidigt en rad talangtävlingar i Korea för K-pop artister där representanter från skivbolagen agerar domare, till exempel i populära K-pop Star. Den ”Stora trean” har tillsammans med andra bolag skapat gruppen ”United Asia Management (UAM)” i syfte att sprida K-popen världen över och förbättra sin egen inre utveckling av artistvärvning och hanteringsprocesser. Det gäller inte bara musikaliska artister, utan också minst lika mycket för skådespelare, regissörer och stylister. I början kritiserades UAM eftersom det kunde skapa en enorm press på såväl innehållsleverantörer som andra asiatiska länder eftersom de inte kan tävla med den koreanska massproduktionen inom underhållningsbranschen. Skivbolagen har idag blivit jättelika popfabriker som levererar unga, mediatränade, vackra och väldigt professionella popstjärnor stup i kvarten. Allt kring dem är oerhört påkostat, såväl videos som styling och konserter – och det är en upplevelse utöver allt du någonsin tidigare upplevt att vara med under en av deras konserter, det kan vi lova!

Kulturen och musikgenren K-pop

korea3Historien om musikgenren K-pop började egentligen för ungefär tjugo år sedan. Fram tills dess hade den sydkoreanska musikscenen mest handlat om folksångare och folkmusik, men plötsligt började det dyka upp band som influerats av amerikansk rap-, techno- och popkultur. Den nya musikgenren var allt från sansad och lugn: musiken var hög och sprakande, kläderna liknande inte något de flesta tidigare sett och koreografin var planerad i minsta detalj. Allt var sockersött, färgglatt och levde i princip sitt eget liv. Till skillnad från den amerikanska och europeiska popmusiken var den koreanska helt avskalad från sexualitet och nakenhet. Att ett pojk- eller flickband består av från fyra uppemot hela tolv medlemmar är inget ovanligt inom K-popen, tvärtom. Det finns soloartister och grupper som består av två medlemmar, duon, men det är inte lika vanligt som de större musikgrupperna. Ett väldigt berömt undantag är duon Psy, som hade en hit världen över med Gangnam Style 2012. För många blev det introduktionen till den koreanska popmusiken, och därmed togs K-popen in i den världsliga mainstreamfåran. Att enskilda medlemmar i ett band sedan väljer att göra solokarriär parallellt med sin bandkarriär är inte heller ovanligt. Ailee, Baek ji Young och Hani Hopiee är några exempel på kända, koreanska kvinnor som gjort karriär som K-popartister. 2012 satte Gangnam Style K-popen på kartan och plötsligt var den överallt. Duon Psy lärde Britney Spears koreografin i ”Ellen DeGeneres show” och blev intervjuade av den amerikanska talkshow-hosten David Letterman. Flashmobs genomfördes världen över, allt från torg i Paraguay till Sergels torg i Stockholm till Times Square i New York och till och med på ön Madagaskar. Vågen resulterade bland annat i att till och med Sverige fick en egen K-popklubb. Hallyu hade officiellt nått Europa, Amerika och större delen av världen. Idag ger K-popen inga tecken på att avta, tvärtom blir den alltmer populär och musikerna flera i såväl Asien som Europa och Amerika.